Förra vintern var första vintern i hus för oss och då tyckte jag att det var lite taskigt av vädret att släppa på med så mycket snö. Vi fick liksom ingen förvarning på vad skulle komma. Detta året hoppades jag att det skulle komma lite mer “normalt” med snö, men det verkar som att så inte är fallet. Det börjar likna likadant på gården som det gjorde förra året.
Skillnaden mellan mig detta år och förra året är att jag vet att det måste skottas och i stället för att känna efter hur jobbigt det kan vara, gör jag det bara, utan bök eller stök vilket i sin tur gör att jag börjar uppsatta gratis motionen som skottning ger. Jag kan inte säga att jag älskar att skotta för att det är att ta i lite i överkant, men, jag gilla’rt.
Så här ser det ut nu.
Jag vaknade i morse och gjorde kaffe, klädde på mig för att skotta och ordnade så att Dio fick agera motivator som musik i öronen. Alldeles underbart var det! Det är klart att det blir varmt, svetten rinner, man blir blöt, andfådd och får ont lite här och var, men det gör ingenting, man gör allt det där för sig själv! Så det är lät värt det!
Jag tror att jag ska gå upp en sväng på hustaket om där kommer att snöa mycket mer. Jag är lite nervös över taket emellanåt. Förra veckan stod jag på en stege, sex meter över mark och skottade av taket så långt upp jag nådde. Jag ville kliva upp på taket och skotta av hela, men jag fick inte för min sambo då vi är utan sele. Nåja, vi får se hur det blir.
På tisdag ska jag skotta mer gångar kring uthuset och snön där är så förgrymmat packad då det är snö som tryckts ner från uthustaket. Puh!
